Vi gör om taket. Gissa om det är ett verkligt bestyr. Vi bor i ett gammalt hus, från 1960-talet. Det har renoverats i många olika omgångar i en stil som vi verkligen gillar, och nu har turen kommit till taket. Vi lägger nya takpannor, och vi har polska arbetare här. Vi kan knappt prata med varandra, men det kanske inte gör så mycket. Vi har köpt tjänsten från ett takrenoveringsföretag som har takarbeten i Uppsala. De har ansvar för arbetarna och kommunicerar med dem, som tur är. Däremot vill polackerna att vi försörjer dem med material som de behöver, så jag och maken åker i turer till K-Rauta, vi serverar kaffe och mackor och en och annan gång med cigaretter. De röker som borstbindare, de polska takarbetarna.
Jag är tacksam över att ha ett flexibelt arbete som inte kräver närvaro på kontoret 9 till 5. Speciellt när man har små barn som vi har, är det skönt att kunna vara hemma emellanåt för att kunna ta hand om saker och ting och då kunna ha hemma barnen hela eller halva dagar från dagis och förskola. Som tur har min man också flexibel arbetstid. Ibland jobbar han på kvällarna hemifrån. Dessutom tror jag på att fortsätta jobba även om man är hemma med små barn. Det är inte bra att tappa kontakten med sitt jobb. Vi borde ha mer flexibla arbetstider, alla famljer skulle må bra av det.